I går blev det en tur till Tenhult för att få några småsaker fixade på husbilen (på garantin). Jönköping fick också en snabbvisit. Vädret inbjöd inte till några längre stunder utomhus. Vi åt lunch och så blev det ett besök på Biltema innan vi åkte hemåt. Vi stannade till och tog en fika nån mil utanför Vetlanda. Solen tittade visserligen fram, men det blåste kallt över sjön, så kaffet blev snabbt urdrucket.
 |
| Visst är hon fin, vår gamling?! |
I dag blev det ett kort besök på stickcaféet! Optikern som jag har gått hos, så länge jag minns, ska slå igen! Det borde vara förbjudet! Vem ska fixa brillor åt mig i fortsättningen?? Ja, så jag var och beställde ny glasögon, medan tid fanns. Det var inte något jätte akut. Hade tänkt vänta till våren.... Men optikern stänger i slutet av november, så valet var inte svårt. Nu har jag skjutit problemet med ny optiker framför mig några år.......
Så till något positivt! Jag har blivit lovad en NY SPIS! Ugnen blev utdömd utan att jag behövde använda de misslyckade bröden som batong!! I slutet av denna veckan ska den vara på plats. Jag hoppas att det stämmer.
Sticket går också framåt. Restgarnströjan i mohair är snart klar för montering. Bara några varv till på ärmarna. Känns bra. Försöker låta bli att börja på något nytt..... men det är inte lätt! Vill ju bli klar med mina återstående UFO:n.
Nu blir det en kanna te, lite tända ljus och de sista varven på restgarnströjan!
Hoppas ni också får en skön kväll.
På återseende.
3 kommentarer:
Visst är det hemskt när man ska byta optiker! Så jobbigt att hitta en ny. Det låter så himla mysigt med husbil! Att göra små avstickare!
Ha det så gott med ljus och te!
Kram Henrietta
Tycker jag känner igen rastplatsen....är det vid Boskvarnasjön eller vad den heter?
Idag har det verkligen varit höstrusk ute.
Kram!
Haha, man kanske ska para gamla misslyckade brödlimpor och slå dom i skallen på dumjönsar. Vilket bra idé!
Jag har fattat det sorgliga beslutet att jag inte kan ha kvar Mika och det gör så ont, så ont, men Disa bodde här först. De fungerar inte så bra ihop, jag trodde det skulle förändras till det bättre med tiden, men Mika ger sig inte. Hon är på Disa hela tiden och eftersom hon är större och starkare går Disa undan. När Mika dummar sig ute och försöker Disa fostra henne, men Mika fattar inte det och det blir bara fel. Tillsammans är de ett krutpaket som dragit omkull mig oräkneliga gånger. Jag väntar på en höftledsoperation och är ostadig på benen, så allt har blivit fel. Det är hur visset som helst just nu.
Om höstväder, igår när jag var ute och cyklade med Mika överraskades vi av en långvarig störtskur av regn och hagel. Vi var dyngvåta och genomfrusna bär vi kom hem. Hua!
Skicka en kommentar