Dis, Dimma och Vemod

Vädret har inte varit speciellt upplyftande de sista dagarna. Men det har passat in på sinnesstämningen vi har varit i, mannen och jag.

Till slut blev det dags att låta Gammel-Line få gå vidare till de ständigt gröna fälten i hundhimlen!

Det blev bara så tomt för oss som är kvar. Tack för alla år och fina minnen, älskade Line.

Trots vemod i sinnet går livet vidare och vi har ju fortfarande två härliga hundar som förgyller vår vardag!

Stickningen har varit en bra terapi för mig. Så huvtröjan till yngsta barnbarnet är straxt färdig! Hoppas bara den blir till belåtenhet. Det har varit roligt att sticka med stora stickor och tjockt garn. Och faktiskt gick det bra med mönstret på utrikiska också! Känner mig allt lite mallig, att jag fick till det!! Kanske man kan våga sig på något mer ur boken?? Där finns mycket som jag kan tänka mig att sticka........

Har så smått börjat fundera över vad som ska hamna på stickorna efter tröjan? Det drar lite åt att sticka en spetssjal, eller kanske några fina sockor, eller kanske................. Jag får allt fundera lite till!

Förmiddagen ägnades åt en härlig långpromenad med M och labbarna! Märkligt hur de där labradorerna kan lukta sig till den minsta vattenpöl! De två "blondinerna" är ju alltid svarta, när vi går hemåt....... M kanske ska satsa på en svart labbe från början?????

Nu blir det en stor kopp te och så ska jag sticka de sista varven på huvtröjan. Hoppas jag kan fota det färdiga resultatet i dagsljus i morron!

Ha en go' tisdagskväll!

SES!!