tisdag 11 september 2012

En vecka......

....går så fort! Vet inte vart tiden tar vägen! Det måste finnas en tidstjuv!
Har inte fått något gjort på denna tiden! I alla fall känns det så! Slarvade med sovandet efter förra nattpassen, så det är väl det som präglat veckan, dvs trötthet!!! Det har blivit mycket vila, liiite hundträning och nästan inget stickande! HUGA!
Men efter allt sovande i helgen efter sista nattpassen (öronpropparna är guld värda), känns det som om jag har tagit igen det mesta.  Så nu är jag på G igen!

Graffiti, det kan man inte få för mycket av! Jag älskar färgerna och uttrycken. Tänk om jag kunde göra så'n "konst"!

Ungefär så här kände jag mig förra veckan!
Hittade de här på en av mina hundpromenader. Här är det tillåtet att "måla". Motiven ändras med ojämna mellanrum och jag går där då och då med hundarna och njuter av konsten..... "Mer graffiti åt folket!"

Den gamla eken i Wämöparken har till slut givit upp.

Naturligtvis har den lagt sig över stigen, så det blev till att klättra! Jag utmanade inte björnbärsslanorna som fanns på båda sidorna om stigen!

Mina båda stickprojekt växer sakta.... Alpackakoftan åker numera med till jobbet, så det lär nog dröja innan den blir klar!
Det andra, i mosstickning, växer snabbare (grövre stickor och garn). Har glömt att fota, så inga nya bilder att presentera.
I går eftermiddag tog jag och hundarna "balkongmys" på eftermiddagen.
En caffelatte, ljudbok (Potensgivarna) och så mosstickning. Det blev guldkant på dagen!!

Vädret bådar gott för mer balkongmys i eftermiddag! Men först blir det stickcafé på Lennart's!

Hoppas ni får en bra dag!
På återseende.

1 kommentar:

Eva Hudin sa...

Jag gillar också graffiti, när den är välgjord, för då är det konst.

Jag har lyssnat på Potensgivarna om det är den med två gamla tanter son kommer på en affärsidé :-)

Mika ska till en familj med vana av vinthundar, hon ska bo på vischan med stora springytor. Det blir säkert bra. Jag kan inte ge henne det hon behöver. Vad har man för val annat än att vara optimist... Som motsatsen skulle man ju drunkna i elände och det verkar jädra trist :-)
Kram
Eva